Dan före dopparedan....

Spenderas på bussen på väg till jobbet. 10 grader varmt och ösregn. Var är snön? 

12 februari

Det verkar som vårt barnbesked kommer 12 februari om jag tror på er som läser bloggen. Det är 3 (!) stycken som har gissat på det och en har gissat i mitten av februari! Det verkar även bli en pojke på ca två år. Det kanske bli tre vinster jag får dela ut i februari! Jag längtar tills dess! 

Månadens sak

Denna månaden blev det en hel del böcker. De ska vara bra böcker för just adopterade. Vi får se om det stämmer. 

Denna boken har jag redan läst. Den var superbra. Den handlar om barn på en förskola som ska berätta om sin familj och visa ett fotoalbum. Barnen börjar fråga varför Tekla inte ser ut som sina föräldrar. Tekla blir ledsen över barnens frågor men så kommer hennes mamma och pappa till förskolan. Barnen frågar varför Tekla inte har riktiga föräldrar. Teklas föräldrar frågar barnen vad en riktig förälder gör. Sen ger de en massa exempel på vad en förälder gör och Teklas föräldar berättar att de gör samma saker som barnens föräldar. Barnen inser att Teklas föräldrar är hennes riktiga föräldrar trots att Tekla inte har legat i hennes mamma mage och att de har olika utseende. 

Det känns som en mycket pedagogisk bok som kan användas och läsas högt i på en förskola. 

Den andra boken har jag inte hunnit läsa än mer än att skumma igenom den. Det verkar vara en bra bok för tjejen som är med i boken, hör och häpna, använder kalsonger! Underbart med böcker som inte är så könsstereotypa.

Följande böcker är mer för större barn och har stor text. Jag har inte hunnit läsa de än. 

Det kanske är någon av er läsare som har erfarenheter av böckerna? 

Gissa barnbesked

Kära bloggläsare jag gör som Lina och slänger ut frågan; när får vi barnbesked? Kan ni gissa?

Jag skulle vilja veta när vi får barnbesked och hur gammalt barnet är samt om det är en pojke eller flicka. Vad tror ni? Den som gissar rätt kommer få ett pris. Finns det någon av er läsare som är synsk?

Medgivande 2 godkänt

Nu har vi fått information att vi har fått godkänt för vårt medgivande igen. Det kändes inte så förvånande utan det känns mer som en formell sak att göra. Det blev lite snabba ryck igen eftersom nämnden egentligen skulle tagit upp vårt ärende i november men de tog inte upp det förens december. Det var samma sak förra gången och nu tyckte vi ändå att vi var ute i god tid. Nu fick vi maila vår översättare snabbt för vårt medgivande går ut på fredag. Som tur är kunde han översätta det till imorgon eftersom det bara är på en sida. Så sen ska allt lämnas in till Barnens Vänner igen. Pust nu var denna omgången klar nu hoppas vi att det är den sista innan vi får vårt första barn!

Igår var det en sån där dålig dag....

Igår var ingen rolig dag, längtan gjorde sig påmind att det gjorde ont i hjärtat. Ovissheten, den fruktansvärda känslan att inte kunna göra något. INGENTING, mer än att vänta och vänta och vänta och så trillar en tår ner för min kind. Finns du där ute och väntar på oss? Hoppas det....

Julen är här!

I helgen gjorde jag ett pepparkakshus. Det tog tid och det var inte helt enkelt fast jag hade mallar. Men jag blev nöjd! 

Sen har vi gjort en liten julkalender till varandra och det var inte helt fel att komma hem och hitta detta på kylskåpsdörren! 

Ha ha märks det att vi har barnlängtan??

Sen måste jag visa en bild på Jakobs, Simons och Neils spel. Det är Jakob som har kommit på spelreglerna. Det säljs nu på playoteket i Malmö. Det kostar bara 300 kr och hela vinsten går till Läkare utan gränser! Det är ett högaktuellt spel eftersom det handlar om flyktingar och ger en föreställning om hur det är att fly. Här är Simon med spelet.

Det har sysselsatt oss efter jobbet eftersom det är gjort från grunden. Vi har delat upp pengar, markörer, gjort innehållet i kartongerna, vikt papper, tryckt ur kort, klistrat på framsidor, baksidor osv. Som tur är har vi varit 4 stycken som har jobbat med detta. Jag har inte haft så mycket tid att tänka på barnlösheten lika intensivt som tidigare. Det känns skönt att släppa det någon gång även fast det är med oss hela tiden. Mobilen är fortfarande lika viktig och när jag julpyssla är det alltid en person som fattas.....

Den första snön

I helgen kom den första snön till Malmö. 

Vi hade våra kompisar med deras barn på besök. Vi gjorde egna julkort och drack glögg. Sen kom snön så det var hög julstämning. Vi gick ut på kvällen så barnen fick åka tefat. Det gäller att passa på för snön ligger inte så länge i Malmö. 

Våran trädgård fick även prydas av en snögubbe. Den var inte orörd som den brukar vara. 

Å vad jag längtar efter att göra snögubbar med vårt barn. Var är du lilla du? Det hade varit fint om du hörde av dig snart så vi får veta att du finns.....

Föreläsning med Mary Juusela

Vi var på en föreläsning med Mary Juusela. Hon är själv adopterad från Indien och har gjort många intervjuer med adoptivföräldrar och adoptivbarn i olika åldrar. Hon har skrivit två böcker som jag köpte.

Det ska bli intressant att läsa böckerna. Hon har även pratat med adoptivföräldrar som har haft högläsning i böckerna för adoptivbarnen. Det är ett sätt att prata om svåra saker som man stöter på i uppväxten tex om ursprung, mobbning osv. 

Mary var rolig att lyssna på men det var även ledsamt att höra hur mycket hudfärgen fortfarande betyder i Sverige. 

Något som var mycket intressant som hon sa var att vi alltid måste utgå från barnet när en återresa ska göras. Vill barnet verkligen åka tillbaka till landet? Vilka känslor kommer då röras upp? Det är inte en vanlig semesterresa som vi ska åka på. Vi kanske ska åka själva om vi vill besöka landet igen? Barnet kanske ska stanna hemma? 

Jag har lyssnat på henne en gång tidigare på radio och tycker ni ska lyssna på henne om ni inte gjort det! Mary Juusela

20/10 2006......

Då satt Simon och jag utomhus på en restaurang i Köpenhamn. Simon tog upp en liten ask och frågade mig om jag ville gifta mig med honom. Vi hade bestämt innan att vi skulle förlova oss men han tyckte det var viktigt att fråga och det är ett fint minne som vi har tillsammans. 

I förra veckan firade vi förlovningsdagen på Jennie Walldens nya restaurang. Hon vann Sveriges mästerkockar. Restaurangen var en koreansk restaurang och det var supergott! 

Vi satt på golvet! (Behöver jag säga att det inte tog lång tid för Simon innan han behövde räta ut benen?)

Till och med jag behövde sträcka ut benen efter någon timme! 

Maten var så god! 

Tre rätter var tog vi!

Vi var mycket mätta och belåtna! Rekommenderas varmt! 

Månadens sak (september)

Jag har glömt att lägga upp månadens sak för september månad så här kommer den. Jag fick adoptera denna lilla sötnos som är döpt till Henrietta. Visst är hon söt? 

Hon har lite olika poser...

Hon kommer få stå i barnrummet på ett säkert ställe! 

Jag är med på olika pysselsidor på Facebook och det var en som hade gjort Henrietta och frågade om någon ville köpa henne. Jag skickade ett meddelande ganska snabbt sen skrev hon till övriga som frågade att hon hade blivit adopterad och flyttat till Malmö....

Stirrar mig blind....

Varje dag kollar jag på mobilen, för kanske idag är det någon som har ringt....

Nä, inte denna gången heller men kanske nu? 

Nä, samtalet lyser med sin frånvaro....

Familjerätten

Idag var vi hos familjerätten och lämnade in några intyg igen: 

Mötet gick supersnabbt och vi gick igenom vad som behövdes ändras i utredningen. Det var inte så mycket mer än åldern på oss själva och våra syskon. Hon skulle göra en komplettering och sedan går det väg till nämnden som tar beslutet. Det blir någon gång i november.

Vi ska ringa Barnens Vänner och fråga om hela utredningen behöver översättas igen eller om det endast kompletteringen som behövs översättas och skickas ner igen. Sen är det bara väntan kvar igen..

Imorgon är det dags att visa tänderna!

Nu är det dags igen för läkarundersökningen. Jag trodde att vi bara skulle behöva göra den en gång men ack så fel jag hade. Jag antar att det blev som sist blodprov, urinprov, vikt och längd samt att kolla om vi har alla tänder kvar. Jag minns att Simon sa att han kände sig som en häst som skulle säljas. Hi hi ja det är mycket vi får gå igenom. 

Följande är klart:

1. Kronofogden

2. Försäkringskassan

3. Referensbreven är snart klara

4. Snart är läkarundersökningen klar

Sen är det bara möte med familjerätten den 5 oktober! Skönt att det finns lite papper och samla in så det blir lite pyssel! 

En fin julklapp?

Idag fick vi ett månadsbrev från Barnens Vänner. De skriver om det har skett något speciellt i länderna som de har samarbete med och vilka barnhem det har kommit barnbesked ifrån. Det har äntligen kommit ett barnbesked från vårt barnhem Cathwel. De som har fått barnbesked har fått ett barn under 3 år och hade väntat i 20 månader. Jag räknade ut nu att vi har väntat i drygt 16,5 månader, det hade varit fint att få barnbesked till julen. Vårt barn väntar ju på oss där ute.

Dags för insamling.....

Nu är det snart två år sedan vi fick vår medgivandeutredning. Det betyder att vi måste förnya den och jag tycker om att vara ute i god tid. Den 5 oktober ska vi på samtal igen till familjerätten. Nu är det dags att samla intyg igen. Idag har jag...

...beställt intyg från kronofogden (vi måste visa att vi inte har funnit i deras register i 5år)

...beställt intyg från försäkringskassan (vi ska visa om vi har varit sjukskrivna de senaste 10 åren)

...alla referensbreven ska in igen (de behöver inte skrivas om men det ska vara nytt datum)

...läkarintyg ska in igen (tid är beställt till 16/9 för att ta blodprov, urinprov, vikt, längd och kolla att vi har alla tänder i munnen)

Nu händer det lite när man ska samla papper igen. 

Avslappnade helg

I lördags väckte jag Simon vid halv åtta på morgonen och sa "om en halvtimme åker vi". Han gick in i duschen sen gav vi oss iväg. Han visste inte var vi skulle utan jag överraskade honom. 

Vi åkte till Mossbylunds hotell: 

Vi började med frukost: 

Och denna underbara utsikt: 

Sen var vi på dagspa. Vi läste bok, badade, sov och bara kopplade av. Vid 14 var det dags för afternoon tea: 

Solen sken och det spelades levande musik i bakgrunden. Vi hamnade mitt i en bröllopscermoni. Det var så fint ❤️. 

Vi åt snittar:

Scones och sylt:

Och sen efterrätt:

Vi var inte hungriga efter detta, och det var precis vad vi behövde nu i väntas tider ❤️. 

På vägen hem stannade vi på Mio och köpte ett soffbord. Då hittade jag detta kuddfodral som jag inte kunde motstå...

Månadens sak...

Dessa fina förvaringslådor hittade vi mitt ute på landet runt Hörbytrakten. Det var en fin liten mysig butik. Ska bli skoj att lägga ner lite saker. Visst var de fina? 

Annars händer ingenting! Ringde Barnens Vänner och sa att det verkar konstigt att de inte har fått något barnbesked sedan 27 augusti 2014. Hon sa att de inte alltid hinner uppdatera sidan. Sen gick hon och skulle fråga sin kollega hur det såg ut på Cathwel och kolla vår akt men hon var tillbaka på 1 minut och sa: "ni har inte väntat så länge, väntetiden är mellan 1-3 år och ni håller er inom ramen". Ok, sa jag och sen hade jag inte mer att säga. Ögonen började vattnas och eftersom jag satt på jobbet så svalde jag och gick ut för att fika och ta min dagliga macka.... Vi har ju inte väntat så länge bara 7 år.....

7 år som gifta, 7 år av längtan...

I söndags firade jag och Simon 7 år som gifta. 7 år!! Har det gått så många år sedan den underbara dagen? 

Vi firade dagen med brunch och sen 3 dopp i havet! Underbart!

Vi båda tänkte även den "andra" tanken.... 7 år som barnlösa, 7 år av längtan, 7 år av hopp "snart måste det vara vår tur". 

7 år är lång tid när man längtar efter något så innerligt. Inte undra på att man är less på den här väntan....

Månadens sak....

Idag när vi var på Willys såg jag dessa trädgårdsverktyg. Nästa år SKA detta användas av vårt barn, så det så! Att det var 50% rabatt gjorde det inte sämre.

Jag ser fram emot att rensa rabatterna nästa år...

Tankar...

Nu njuter vi för fullt av vår semester. Fint väder, har badat i iskallt vatten och nu sitter vi båda och läser en bok. Det får mig att undra hur det kommer vara nästa sommar? Sitter vi och läser böcker eller springer vi omkring för att ta hand om vårt barn? 

Semester

Sen i måndags har vi haft semester. Så här glada var vi när vi åkte till Halmstad förra helgen:

Vi åkte dit med våra kompisar och deras 3 barn. Vi tältade och åt god mat som vi tillagade på stormkök.

Badade sent på kvällen och bara njöt av det fina vädret. 

Vi hjälptes åt att roa barnen som var med och det gör att man längtar mer till vi får vårt barn. Men hu vad trött man blir att leka och sysselsätta barnen hela dagarna. Det tror jag kommer bli den stora omställningen för oss. Vi har bara haft oss själva att rå om i många år. Vi väljer själva hur länge vill sova på morgonen och vad vi vill göra på dagarna. I vanliga fall "växer man in i föräldrarrollen från barnet är spädbarn tills barnet klarar mycket på egen hand. Vi kommer få en treåring som är i full gång och ev lite trots på det! Omställningen kommer bli total men så roligt och spännande det kommer bli! Jag blir trött när jag läser på sociala medier hur en del skriver att deras barn är till utlåning eftersom "de är så jobbiga". Jag skulle vilja skriva tillbaka och säga till de att de ska vara tacksamma att de har barn och försöka tänka på det då och då när det är jobbigt. Klart jag också kommer vara trött och irriterad i vardagen som alla andra men förhoppningsvis kommer jag tänka tillbaka på den här tiden och känna tacksamhet att just vi fick varandra. 

Dagens bästa!

Simon och jag åkte till Limhamns rökeri idag och tog en räkmacka. På vägen dit i bilen halvlyssnade vi på radion och skruvade upp volymen när vi hörde att det pratade om adoption. Det var Anna Mannheimer som pratade om sin adoption. Hon berättade att hon ofta får frågan hur det är att vara adoptivmamma. Hon konstaterade att det är klart det är annorlunda eftersom barnet inte har legat i hennes mage och att de inte har varit sammankopplade med en navelsträng och att barnet inte är uppfödd på hennes bröstmjölk, Anna konstaterade att hon är mer som en vanlig pappa! Den var så klockren så jag var tvungen att dela med mig den! Klart att vi adoptivmammor är som vanliga pappor! De har aldrig burit barnen eller fött upp barnet på bröstmjölk!

Här finner ni programmet ca 13 min i programmet pratar de om adoption.
Sveriges radio

1 år och 2 månader...

Dagarna går framåt även fast det känns drygt vissa dagar. Nu på sommaren går det lite snabbare eftersom man kan vara ute och hitta på en massa roliga saker.

Vi sprang colorrun med mina syskon och syskonbarn för någon helg sen:

Förra veckan var vi Schweitz från tisdag till söndag för ett par kompisar gifte sig. 

Här bodde vi tillsammans med en del andra gäster: 

Vi var uppe på 3000 metershöjd:

Bakade stenugnsbakad pizza:

Sen klädde vi upp oss för bröllop: 

Det var en försmak på semestern. Nu jobbar vi en vecka till sen är det semester i 4 veckor! 

Flisan var glad att vi kom hem!

Dokumentär som måste ses!

Jag måste tipsa om en dokumentär som har gått i tre delar. Den heter Vårt uppdrag- adoption. Det är en dokumentär om socialsekreterare som försöker hitta föräldrar åt barn som omhändertas. Återigen blir jag påmind om hur många känslor det finns när det gäller adoption. Det är frustration, sorg, glädje, nervositet ja hela registret! De har lagt upp det bra för första delen handlar om omhändertagande av barnen, andra delen handlar om att hitta adoptivföräldrar och tredje delen handlar om flytten till adoptivföräldrarna.

Kolla gärna Vårt uppdrag adoption

Det är inte helt onaturligt att tänka på hur det egentligen fungerar i Sverige. Alla de barn som omhändertas i Sverige, vad händer med dem? Hur många barn finns det där ute som vill ha föräldrar och hur många föräldrar finns det där ute som vill ha barn? I Englad verkar de ha svårt att hitta adoptivföräldrar till barnen, är det samma i Sverige eller är vi fortfarande av den åsikten att det biologiska är det bästa för barnet?

De tog även upp en aspekt som jag anser är tabulagd. Hur kommer det vara när man ser sitt barn första gången? Kommer man älska barnet ovillkorlöst från första stund? Och om man inte gör det ska man då få dåligt samvete? Kärleken kanske måste få långsamt växa framåt. Tresamhet som nyligen blivit tre har vågat stå upp från normen och berättat hur det egentligen kan vara när man är nybliven adoptivförälder! Superstrongt gjort!   Tresamhet

Min berättelse..........

Jag heter Sara och har nyss fyllt 34 år. När jag var liten hade jag bestämt mig för att jag skulle ha barn. Det var så naturligt så jag har aldrig haft någon annan tanke. Jag och Simon bestämde oss för att försöka få barn för drygt 7 år sedan. Vi försökte i många år utan att lyckas och vi provade olika metoder utan att något fungerade. En vårdag 2013 bestämde vi oss att vi skulle adoptera. Det var så skönt att ta det beslutet och jag kan komma ihåg känslan av lättnad och befrielse att slippa sjukhusbesök, besvikelse och framförallt alla mediciner som satte min kropp ur spel.

Första tiden var lyckorus och vi började med spänning adoptionskursen till hösten. Det var så skönt att träffa andra i samma situation som förstod och vi behövde inte säga så mycket till varandra för alla visste vad vi pratade om. Efter kursen började utredningen hos familjerätten. Det var många samtal och intervjuer och tillslut en decemberdag fick vi veta att vi hade blivit godkända.

Vad skulle vi göra nu? Vilket land skulle vi välja, vad låg oss närmst åt hjärtat? Vi hittade en liten organisation som hette Barnens Vänner. De hade en familjär stämning och det var två barnhem som stämde in på oss. Cathwel eller St Lucy vilket skulle vi välja? De var ungefär samma beskrivning så vi valde på måfå Cathwel. Hela våren samlade vi intyg och papper av olika slag och tillslut var allt klart och översatt. Från april 2014 finns våra papper i Taiwan. Vilken underbar känsla, nu ska vi bli föräldrar!

Sen kom den långa väntan..........
Först kom våren sen en varm och skön sommar. Löven började falla och det blev mörkt igen. Det blev kallt och någon snöflinga såg vi men mer var det inte. Tillslut kom äntligen våren igen med ljus och härliga vårtecken och nu är det snart sommar igen. Tiden tickar på men vi står på samma ställe och stampar. Det är några som har fått barnbesked från St Lucy som har väntat i 8 månader respektive 12 månader. Missförstå mig inte, jag om någon vet hur efterlängtade dessa barnen är och jag unnar verkligen familjerna detta men sen är man också egoist. När kommer det blir vår tur? Just nu känns det som många får barnbesked och en del är redan en familj. Då kryper frågorna fram varför valde vi inte St Lucy? Ska vi byta barnhem? Men nej, det kan vi inte göra då har vi stått i onödan i kö. Jag väljer tror på det som min vän sa till mig. "Det är ödet Sara". Ja, det är klart det är. Det kommer vara en lång väntan men det är för att vi ska få just vårat barn som är ämnat för oss.

Jag är inne i en period nu som innebär att jag dagligen läser om adoption i olika former så som i forum och bloggar och liknande. Det gör att jag tänker på det mycket och funderar på hur framtiden blir. När jag fyllde 30 år var jag ledsen, jag hade alltid inbillat mig att jag skulle ha barn när jag var 30 år. Men där var jag barnlös och nyss fyllda 30 år. Jag är rädd att jag ska fira min 35 års dag med samma tankar....

Matfestival i Brösarp

I helgen var vi tillsammans med Simons föräldrar i Brösarp på matfestival. Jag hade fixat biljetter åt oss och det ingick 10 smakportioner. Det var Simons pappas födelsedagspresent från oss. Det var skoj att gå runt och smaka små portioner av olika slag. Det var både varmrätter, ost och efterrätter. Det var inte fel att solen sken hela dagen. Här tog vi oss en vilopaus i gräset. Underbart att sommaren snart är här!

Månadens sak....

Denna månaden har jag varit kreativ och gjort två förvaringslådor av våra gamla Ikea fotpallar. 

Före: 

Efter:

Den blåa planeten

I helgen var vi tillsammans med ett par kompisar i Danmark på den blåa planeten. Det var mysigt att gå runt att titta på fiskarna men Zoo är lite roligare eftersom det är så många olika djurarter.

Det var ett rätt stort akvarie....

Hammarhajar fanns där...

Roliga sjöhästar..

Ser ni den levande varelsen som ser ut som ett sjögräs?

Fina färggranna fiskar...

Och en "liten" rocka...