Badade sent på kvällen och bara njöt av det fina vädret.
Vi hjälptes åt att roa barnen som var med och det gör att man längtar mer till vi får vårt barn. Men hu vad trött man blir att leka och sysselsätta barnen hela dagarna. Det tror jag kommer bli den stora omställningen för oss. Vi har bara haft oss själva att rå om i många år. Vi väljer själva hur länge vill sova på morgonen och vad vi vill göra på dagarna. I vanliga fall "växer man in i föräldrarrollen från barnet är spädbarn tills barnet klarar mycket på egen hand. Vi kommer få en treåring som är i full gång och ev lite trots på det! Omställningen kommer bli total men så roligt och spännande det kommer bli! Jag blir trött när jag läser på sociala medier hur en del skriver att deras barn är till utlåning eftersom "de är så jobbiga". Jag skulle vilja skriva tillbaka och säga till de att de ska vara tacksamma att de har barn och försöka tänka på det då och då när det är jobbigt. Klart jag också kommer vara trött och irriterad i vardagen som alla andra men förhoppningsvis kommer jag tänka tillbaka på den här tiden och känna tacksamhet att just vi fick varandra.
Härlig sommartid nu, hoppas så att ni snart får ert efterlängtade barnbesked. Håller med dig om resonemanget kring att vara trött på sina barn. Vi adoptivföräldrar är inte heller perfekta men är nog mer medvetna då vi oftast fått längta och vänta längre på våra barn och barnen tar vi verkligen inte för givet!
SvaraRaderaJa, tänk vilken underbar tid som kommer!
SvaraRaderaJag har också varit nära att be vänner på Facebook att tänka efter lite när de skriver om deras jobbiga barn. Klart att jag förstår att barn kan vara jobbiga och att en del föräldrar sliter sitt hår, men de skulle ibland behöva få lite perspektiv.
Det är det som är den största omställningen och chocken att få barn genom adoption upplevde vi, att vi inte har de sedan de är pyttesmå hjälplösa bebisar utan stora barn som har en egen personlighet och vilja. De blir inte där man sätter eller lägger dem, sitta och fika och prata är inte den bästa aktiviteten. Det går från 0 till 100 på en gång, på alla sätt och vis. Det är mycket som händer på en gång och fysiskt är man helt slut i början. Men sen när man har kommit in i allt och fått upp konditionen så springer jag mer än gärna efter vår vilda unge! Även om det är väldigt skönt att få sitta i lugn och ro, fika och prata även nu då och då ibland ;)
SvaraRadera