Det skär i hjärtat.....

...när jag lyssnar på Björn Söder på tv, vad är det med denna man? Jag har så svårt att förstå varför man vill kategorisera människor. Sätta in de i särskilda fack beroende på vilket ursprung man har. Vad är det för mening? Vad spelar det för roll vilken religion, ursprung och hudfärg vi har? Varför kan vi inte bara vara människor?

Kent Ekeroth har även lagt en motion på att vi ska kunna skapa ett register på vilken ursprungsnationalitet vi har. Det skulle innebära att vårt barn aldrig kan bli svensk medborgare utan skulle bli kategoriserat på grund av 1. Barnet är inte fött i Sverige 2. Båda föräldrarna har ett annat ursprung 3. Har inte varit svensk medborgare sedan födseln.

Motionen
Det är så svårt att förstå att detta händer år 2014 och nu ökar SD till 16%!!

Det skär i mitt "mamma hjärta"........

Julklappar och julkort...

Denna helgen har vi handlat klart alla julklappar! Så skönt!

Nu ligger de under granen och väntar på sina ägare.

Det är roligt att slå in paketen. Det blev en hel del svarta paket.

Och det klassiska röda paketet.

Sen gjorde jag lite julkort.

Liten julgran...

Och en annan typ av gran.

Sen gjorde jag lite stämpeltryck.

Och sen snöade jag in på att lacka.

Snart är det julafton! Kan inte fatta det, men det ska bli skönt att vara ledig!

Månadens sak....

Ni som undrar vad som hände med "månadens sak i november" så var det Simon som skulle köpa en sak men han har inte hittat något än. Jag däremot har redan hittat en sak. Det blev ett puzzel!

Stort var det och ganska klurigt att puzzla. Jag kollade inte så noga när jag hittade det på nätet så jag vet inte vilken åldersgrupp det är menat för.

Självklart var jag tvungen att prova det! 

Jag längtar efter att leka med mitt barn. Många föräldrar blir nog galna över att höra det men just nu längtar jag verkligen efter det!

Andra advent...

Idag tänder vi redan andra ljuset och det är inte långt kvar till jul. Den riktiga julstämningen har inte infunnit sig i år. Kanske beror det på att det regnar och är flera grader varmt eller att man fortfarande kan ta in rosor från trädgården.

I veckan som har gått har jag varit hemma från jobbet på grund av en rejäl förkylning. Jag har legat i soffan i 4 dagar och är fortfarande inte ok så det är riktigt drygt nu. Jag har därför haft mycket tid att tänka. När jag läste att Kenya stänger landet för adoptioner fick jag en klump i magen. Dels för de som nyligen har fått barnbesked och för de föräldrar som är nere i Kenya och hämtar sina barn. I drygt 8 månader bor man i landet innan adoptionen har gått igenom. Vad händer med de familjerna? De familjerna har fortfarande inte fått besked eftersom man inte vet. Jag hoppas att det blir lycklig utgång för alla familjerna. Jag fick en panikkänsla för våran del, tänk om de helt plötsligt stänger Taiwan? Vad händer med de 7 månader som vi har väntat? Usch, jag vill inte ens tänka tanken att det ska hända. Adoption är osäkert på många sätt men vi får hoppas att det går bra.

Våra kompisar har fått en liten kille i veckan. Grattis säger vi! Det tråkiga är att vi har planerat sedan 2008 att vi ska vara mammalediga samtidigt men det har inte blivit så. Ibland känns det som tiden står stilla för oss, vi står fortfarande på samma ställe och stampar medan många av våra vänner har fått flera barn under den tiden. Men någon gång borde det vara våran tur, eller?

1:a Advent

I helgen har Mamma och Pappa varit och hälsat på. 

Vi var på Vellingeblomman och jag hittade denna fina påfågeln som jag fick av Mamma och Pappa.

De hade en fin utställning med tomtar.

En prinsessa fick vara med.

Och några Åsnor...

Sen fick vi en ekogran av Mamma och Pappa. Huggen i Råbäcksmåla! Mer eko kan det inte bli...

Sen gjorde jag och Mamma varsin Tomte..

Och nu är det första ljuset tänt...

Och vad jag önskar mig i julklapp kan ni nog lista ut....

7 månader

Nu har vi väntat i 7 månader om jag hade varit gravid skulle jag bara haft 2 månader kvar till förlossningen. Undrar om vi har 2 månader kvar till barnbesked? Man kan alltid hoppas men det är väl önsketänkande.

Jag är med på en facebook sida där ett barnhem från Filippinerna lägger ut bilder när barnens "forever Mum and Dad" hämtar sina barn. Det är så härligt att se men man längtar ju ännu mer efter den känslan man kommer ha när man träffar sitt barn för första gången. Idag blev jag lite ledsen och det stack i hjärtat när de visade en bild på en pojke som fyllde två år. Barnhemmet hade bakat en tårta och det var två ljus på tårtan. Det stod att de blåste ut ljusen tillsammans och att de hoppades att hans "forever Mum and Dad" skulle komma snart. Så sjukt, här sitter vi och längtar ihjäl oss och på andra sidan jorden sitter ett barn och längtar efter att få föräldrar. Kan någon förklara för mig hur detta kan vara barnets bästa? Varför ska byråkrati komma i första hand och en familj i andra hand? Tänk om vårt barn i denna stund fira sin 2-års dag! Jag vill vara med och fira den. Jag undrar om du finns just nu i denna skrivande stund och var du gör.......

Ond apa?

Nu är jag klar med mitt projekt. Det blev en apa men jag fick inte till ögonen. Simon tyckte det såg ut som en ond apa. Jag kanske ska göra om ögonen, jag har inte bestämt mig än..

Grrr mr ond

Så här ser den ut utan ögonen:

Den ser faktiskt lite arg ut.

Hur sjutton lyckas man med ögonen? Vilket håll ska de peka på för att apan ska se glad ut? Tips mottages tacksamt! 

Jag längtar efter.....

Det är så många små obetydliga saker som jag längtar efter. På något sätt så finns det vissa "normer" i samhället som man bara gör tillsammans med barn. 

Jag längtar efter....

* Gå på Zoo, klart man kan göra det tillsammans med Simon men det känns som någon fattas....

* Gå på bio som visar någon Disney film...

* Vara ledig på höstlovet/Sportlovet. Jag unnar mig inte att ta ledigt från jobbet mer än på sommaren och vid jul.....

* Leka! Bygga med lego, läsa böcker för barnet.

* Mysiga utflykter där man tar med sig tex korv och grillar ute.

* Att vi kan kalla oss familj, även fast vi är det nu så känns det ändå som barnet fattas.

* Pyssla tillsammans med barnet.

* Åka på semester med Simon och barnet. 

* Uppleva framsteg som barnet gör.

Ja, listan kan göras lång. Vi får se om vi får uppleva det 2015, 2016, 2017 eller 2018.

Vad ska det bli?

Idag har det varit höstväder! Kallt och mulet. För att jag inte helt skulle deppa ihop gav jag mig iväg och köpte garn och virknål. Jag fick inspiration av en bloggerska som hade virkat superfina gossedjur till sitt väntande barn.

Eftersom jag inte kan virka så fick jag lära mig- älskar youtube där kan man lära sig vad som helst!

Såhär långt har jag hunnit idag, vad tror ni det kommer att bli?

Artikel från Barometern

I förgår fick vi en artikel av svärmor. Den handlade om ett par från Oskarshamn som hade adopterat från Taiwan. 

Jag hoppas du har rätt Christina! 

Det stämmer verkligen men jag längtar efter att få uppleva den andra känslan..

Har ni hört något?

Har ni hört något? Hur går det? Dessa frågor får jag ofta nu och det är frustrerande att jag inte har något svar att ge. Vi får ingen information alls från organisationen. Jo, vi får ett månadsbrev där det står hur många barnbesked de har fått från bland annat Taiwan. Det står även om en ny familj har skickat sin ansökan.

I den bästa av världar hade jag önskat (som väntar och längtar) att vi hade fått lite information så man fick lite status hur det går. Exempel på detta skulle vara:

* Det finns totalt x antal barn som väntar på adoption på detta barnhem.

* Följande barn som har varit aktuella för adoption har fått familj i Sverige, Italien, Holland osv.

* Din plats i kön är.... Men det finns möjlighet att du väljs före beroende på vilka den biologiska mamman väljer.

* Kanske lite vardagsinformation vad som händer på barnhemmet.

Kontrollbehov... Ja, det är bara vänta och se. Ödet kommer avgöra när vi kommer bli en familj....

Helgen

I helgen var vi och firade Mammas födelsedag (fast hon fyller inte förens imorgon). Vi var även i kyrkan och tände ljus på Mormor och Morfars grav. Det var så vackert med alla tända ljus på kyrkogården. Jag hoppas Mormor har det bra var hon nu är....

Tankar....

Ibland tänker jag på hur bra adoptionskursen var. Hur mycket vi lärde oss om adoption och även om oss själva. Jag gillade vår adoptionskurs, det verkar vara mycket olika beroende på vilken ledare man har men vår var super. Vi var totalt 4 par som befann oss olika i processen men så mycket gemensamt vi hade. Det roliga var att kursledaren Mia började med att säga att man aldrig vet hur livet blir. Vissa av er kanske adoptera, någon kanske bli gravid, någon kanske får adoptera ett svenskt barn och någon kanske bestämmer sig för att leva utan barn. 

Alla senario har verkligen slagit in i vår grupp, även fast vi fortfarande väntar på internationell adoption. Så konstigt, vad är oddsen egentligen? 

Pumpa...

Idag har jag gjort en pumpa! 

Idag har tröjan kommit...

Så fin den var!! Jag är supernöjd!

6 månader....

Idag har vi väntat på dig i 6 månader. Längtan är stor och det går snabbt i vissa perioder men mycket långsamt också. Jag vet att du finns där ute någonstans men när kommer jag få se dig? Hålla dig i min famn och krama om dig? Den som ändå visste.....

Flisan är nöjd och blir mycket ompysslad i alla fall..

Månadens sak...

Efter mycket letande och velande har jag äntligen beställt en tröja. Nu hoppas vi bara att den passar när du kommer.....

Stockholmo

I helgen var vi i Stockholm för att heja på min bror Philip och hans tjej Agnes som sprang Lidingöloppet! Det var fint väder som tur var och vi gick säkert en mil så lite motion fick vi fast vi tittade på. Det var mycket backigt, jag fattar inte ens hur de kunde springa i de backarna...

Philip har turkos tröja och solglasögon.

Agnes körde på mer diskret klädsel (svart) med svart keps. Hon lyckades vinka på bilden.

Nu har de kommit i mål och gjort en svensk klassiker! Så fantastiska de är båda två! De fick en choklad medalj av oss...

...och ett tittskåp som jag gjorde som ett minne. 

5 månader har gått....

Nu har vi väntan i 5 månader, vi längtar varje dag och jag undrar hur länge vi kommer behöver vänta till? Kommer det bli 2, 6 eller 30 månader? Ovissheten är det värsta. Livet som väntande går vidare och vi fördriver tiden med unna oss att åka iväg en helg när vi har möjlighet. Imorgon åker vi till Stockholm för att se på brossan och hans tjej när de ska springa Lidingöloppet. Det betyder och hotell och hotellfrukost så mysigt!

Sen sist jag skrev har jag fått frågan " har du barn Sara" vid två tillfällen. Jag har börjat säga "nej, jag kan inte få barn" så härligt och roligt att se reaktionerna. Jag blir inte lika ledsen nu som jag blev förut. Simon däremot säger att han aldrig brukar få frågan, så konstigt det där med manligt och kvinnligt. Den sista frågan jag fick hade jag träffat en person i 1 timmes tid och hon ställde den frågan! Jag känner inte ens henne och det var första gången jag träffade henne.

Nu ser jag fram emot helgen, tiden går ganska fort, i alla fall ibland....                      

Höst

Igår kom hösten till Malmö. Det var kallt och blåsigt och idag på morgonen var det bara 5 grader. Men senare under dagen var det en varm höstdag. 

I helgen plockade jag och pappa: 

Kantareller och...

Trattkantareller! 

Vi gick ca 2,5 timme i skogen.

Det här plockade vi och....

Denna högen! Nu har vi svamp året ut!

Sen firade vi William som fyllde 9 år!

På söndagen gjorde jag rosor av lönnlöv! Det är roligt att pyssla! 

Tips

Jag hittade denna miniserien om adoption på utbildningsradion. Tänkvärd och fin serie. Om någon har något annat tips så tar jag gärna emot det!

Adoption

Dagen efter valet...

Idag har jag känt mig deppig efter att 13% av svenska folket har röstat på ett parti som är främlingsfientligt i grunden. Det skär i hjärtat eftersom jag redan nu vet att vårt barn kommer få ta emot kommentarer om utseende osv. Det viktigaste är ändå att vi som fortfarande tror på människors lika värde håller ihop och visar att Sverige är ett bra land att växa upp i!

Vi åkte ut till Limhamn efter jobbet och åt räkmacka och silltallrik. Sen gick vi en runda vid havet och njöt av den fina höstdagen.

Kärlek till folket i Sverige!