Tankar....

Ibland tänker jag på hur bra adoptionskursen var. Hur mycket vi lärde oss om adoption och även om oss själva. Jag gillade vår adoptionskurs, det verkar vara mycket olika beroende på vilken ledare man har men vår var super. Vi var totalt 4 par som befann oss olika i processen men så mycket gemensamt vi hade. Det roliga var att kursledaren Mia började med att säga att man aldrig vet hur livet blir. Vissa av er kanske adoptera, någon kanske bli gravid, någon kanske får adoptera ett svenskt barn och någon kanske bestämmer sig för att leva utan barn. 

Alla senario har verkligen slagit in i vår grupp, även fast vi fortfarande väntar på internationell adoption. Så konstigt, vad är oddsen egentligen?