Barnbesked

Lilypie Waiting to Adopt tickers

fredag 6 september 2013

Adoptionskursens första dag....

Oj! Vad ska jag säga om den första dagen? Det var intressant, roligt och så mycket känslor så jag är helt slut nu!

Vi är 4 par som går kursen och vi fick börja med att presentera oss med namn, hur långt vi har kommit i processen, hur vår familjesituation ser ut och hur vi ser på internationell adoption. Vi fick inte sitta tillsammans med vår partner och vi fick alla svara på dessa frågor. Det kändes som det var en lite chockartad start med att börja berätta så personliga saker men man visste samtidigt att alla var i samma situation. Det kändes även skönt att veta att de andra hade gått igenom samma sak som vi.

Sen fick vi lite information vilka område som kommer beröras när en hemutredning görs och hur man går vidare. Vi fick även olika påstående där vi skulle ta ställning till vad vi själva tyckte och sen diskutera med de andra. Varvat fick vi information om lite olika adoptionshistorier. Sen fick vi frågan "varför vill du ha barn"? Denna frågan kommer att ställas på hemutredningen så man kan vara lite förberedd. Det var skoj att höra de andras svar och särskilt Simons svar. Även fast man pratar hemma så frågar man inte "varför vill du ha barn"?

Sen skulle vi dela upp oss i en kill- och tjejgrupp. Vi skulle berätta vår historia om hur många ivf vi hade gjort osv. Det blev både tårar och skratt. Det känns helt sjukt att man har suttit framför 4 okända tjejer som man hade träffat i två timmar och sen gråta och berätta om våran historia. Syftet var att berätta och sedan lämna det bakom oss med ivf och blicka fram mot adoption. Det var skönt att berätta och nu ser vi framåt. Mia, som är kursledare, sa en bra sak idag som fastnade i mitt huvud. Hon sa "nu kan ni lägga ivf bakom er och slippa tänka "om jag får barn", nu kan ni tänka "när jag får barn". Det känns konstigt att man äntligen kan börja hoppas eller inte ens hoppas nu ska jag få ett barn. Den känslan kommer nog ta ett tag att vänja sig vid eftersom man inte har ens har vågat hoppas på ett par år....

Vi fick även göra andra övningar där de andra paren berättade samma känslor som jag känner och det kändes verkligen skönt att se att andra känner samma sak.

Imorgon kommer det handla om anknytning. Ser redan fram emot morgondagen men jag kommer nog somna tidigt ikväll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar