3:e dagen på adopptionsutbildningen

Idag hade jag jämställdhetsutbildning på jobbet och direkt efter var det dags för 3: e dagen på adopptionsutbildningen. Vi fick se en film när vår föreläsare hämtade sin dotter. Det var intressant och jag kunde känna mig in i de känslorna jag kommer ha, man är överlycklig och livrädd på samma gång. Det verkar som överlämnadet av barnen sker på olika sätt, en del kommer med barnet till hotellet, en del får träffa barnet ett par dagar på barnhemmet innan överlämningen sker. Det känns bäst både för barnet och mig att det sker en successiv överlämning så det inte blir en chock.

Sen berättade hon om landet Laos som har många föräldralösa barn men de adoptera inte bort barnen eftersom landet inte vill gå ut med att de har hemlösa barn. Usch vad orättvis världen är ibland! Jag skulle gärna vilja hjälpa ett av de barnen till att växa upp på en bättre plats.

Vi fick även se statistik på hur många som adopteras till Sverige. Det är mycket dystra siffror och det sjunker för varje år. Det har sjunkit så pass mycket att en adoptionsorganisation har fått lägga ner sin verksamhet. Det är inte lätt att adoptera för allt är så osäkert... Länderna kan helt plötsligt stänga för ansökningar och då har du stått i kö i tex två år i onödan om du väljer att byta land. Föreläsaren förespråkade att man inte skulle titta så mycket på kötiderna när man väljer land eftersom det kan förändras så snabbt. Man ska istället välja ett land som man känner lite extra för eftersom det kommer bli vårt andra land.

Hon berättade att de flesta barnen som adopteras till Sverige nu har special needs, dvs klupfot, gomspalt, blåsljud på hjärtat, hörsel nedsättning eller andra "defekter" som lätt kan åtgärdas. Vi får nog helt enkelt fundera på vad vi kan tänka oss. Det känna helt oetiskt att man ska sitta och kryssa i vad man kan tänka sig att ens barn kan ha för defekter. Men det är verkligheten idag....

Vi fick även information om risker med barn som är undernärda, vad som händer om de har en språkstörning osv. En ganska tung dag men jag måste tänka positivt att man vet faktiskt inte var ens barn lider av oavsett om det är biologiskt eller inte.

Nu ska jag sova för att orka med morgondagen.

Kram