Nu har 10 månader gått. Det är fruktansvärt tyst i telefonen, vissa dagar kollar jag på telefonen flera gånger och ibland glömmer jag av att titta på den. Det hugger alltid till lite i magen de gånger jag har glömt att titta på telefonen för "tänk om", men sen hinner den bistra verkligheten ifatt en när man inser att inget samtal kom den dagen heller. Jag försöker tänka att vi är en dag närmare vårt barn men vissa dagar är det svårare än andra.
Ibland kan jag inte sluta att tänka på om vi får en tjej eller kille. Jag har som sagt tidigare haft en känsla att vi kommer få en tjej, men samtidigt är det mycket ovanligt att man får det så nu har jag börjat ställa in mig på att det blir en kille. Det spelar ingen roll men man kan inte sluta att fantisera ibland.
O va jag hoppas mobilen plingar snart. Tror stenhårt att mars är er månad....hoppas hoppas!!
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen din text och kan inte mer än säga att någon dag så ringer det bara. Så där helt plötsligt, precis just den dag du minst tänkt på det. Tro mig, vi vet! Hoppas så ert samtal kommer snart.
SvaraRaderaJag fantiserar ofta om att få hålla om vårt barn. Ibland en lintott, som jag var, ibland en liten tvååring med sitt svarta hår uppsatt i "råttsvansar", som jag hade som liten, ibland en liten rödhårig pojke, som min man. Jag håller på att spricka av nyfikenhet och av längtan, förstås.
SvaraRaderaHoppas att telefonen ringer hos er snart!