Ett år sedan....

För precis ett år sedan började vi adoptionskursen. Jag minns den mycket väl, den första fråga vi fick var hur långt vi hade kommit i processen när det gällde barn och adoption. Det kändes så privat och här satt jag med helt främmande människor jag aldrig hade träffat och skulle berätta om mina innersta känslor. Som tur var fick vem som helst börja och då började Simon berätta och det lättade upp stämningen. Jag tror vi alla var lättade att någon tog första steget.

Sen delade vi upp oss i en tjejgrupp och en killgrupp och skulle berätta om våran kamp att få barn. Helt plötsligt satt jag och berättade allt om vår kamp helt öppet för helt främmande människor som jag endast hade känt i en timme. Det var så mycket känslor på en och samma gång. Jag var rädd, ledsen, lättad och glad att ha fått ur mig vad vi har gått igenom. Det kändes så skönt efterråt och när vi gick hem kändes det som vi hade känt de "främmande människorna" i hela vårt liv. Det var så skönt att kunna berätta för de som verkligen förstod och som var mitt uppe i det samtidigt som oss.

Jag minns även att vår kursledare sa " Nu behöver ni inte tänka OM ni ska få barn längre utan NÄR ni får barn". Det är en känsla jag jobbar med än idag, även fast jag vet att jag ska tänka NÄR så är det så svårt att tror att den dagen kommer att komma.

En sak som är säker, det är den mest häftigaste kurs jag någonsin gått och den kommer leda till något vi har längtat efter länge......