Barnbesked

Lilypie Waiting to Adopt tickers

torsdag 8 maj 2014

Hur ska jag reagera?

Jag och Simon är så glada att vi äntligen är klara med allt pappersarbete och att det är skickat till Taiwan. Känslan av att vi äntligen ska bli föräldrar börjar sjunka in mer och mer. Vi är mycket väl medvetna, som jag har skrivit tidigare, att det kan ta år och att allt i adoptionsvärlden kan hända. Men vi försöker vara positiva och hoppas att vi ska bli utvalda så snabbt som möjligt. En chans är faktiskt att den biologiska mamman får välja vilket gör att vi kan bli utvalda tidigare än de som har väntat längre än oss. Är det så fel att tänka så? Varför ska man inte tänka positivt? Om vi bara tänker negativt hela tiden leder det inte något. Jag bara undrar varför jag inte får tänka positvit? Denna kommentaren dök upp på min blogg under mitt förra inlägg:

"Och ni kan bli omkörda av par som skickat sin ansökan långt efter er kom ner och därmed få vänta i flera år! Lite realism tack i denna ingen vet något adoptionsvärld..."

Jag vet inte vad som är värst att personen inte vågar skriva sitt namn eller varför personen inte låter mig tänka positivt? Vad har denna personen varit med om undrar jag. Varför så bitter? Både Simon och jag är realister men varför får jag inte ens tänka positivt?

Det hade varit roligt att komma i kontakt med personen.........

8 kommentarer:

  1. Klart att ni måste få tänka positivt! Det går ju inte fortare hur ni än tänker, men ni mår väl bättre om ni tänker positivt och har gott hopp!? Jättetrist om den som kommenterade har dåliga erfarenheter av långa köer eller vad det nu kan vara. Hoppas att denne också kan hitta hoppet och positiv energi igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marielle! Du har kloka tankar :)

      Radera
  2. Tvaskablitre8 maj 2014 21:44

    Hej kära adoptionsvän! Ja det är konstigt att människor inte kan tillåta andra att vara positiva. Jag menar vi måste stötta varandra i denna konstiga adoptionssnurra. Vi kommer att vara positiva ibland och negativa ibland, känslorna flödar ju. Som stinniga tonåringar, skrev jag i mitt senaste inlägg. Det enda vi egentligen vet är att vi inte kan veta eller styra någonting. När jag och mannen har en dålig dag tänker vi altid att väntar vi inte den tiden som vi ska göra så kommer vi inte få just det barnet som vi kommer få. Skulle vi ha skickat ansökan nu (vi väntar ju på att få skicka) skulle vi aldrig få möta just vårt barn. Så tänker vi, fel eller rätt vad vet jag men alla har vi våra knep för att orka med väntan. Jag är så glad att få vänta med er. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har så rätt. Vi får stötta varandra...

      Radera
  3. Jag håller tummarna för att det ska gå snabbt tills ni blir föräldrar. Såklart att ni är medvetna om att det kan ta tid, men herregud såklart ni ska fortsätta tänka positivt!!! Stor kram till er från oss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ska vi fortsätta att göra men vissa dagar dippar jag. Tack för din kommentar :)

      Radera
  4. Ja alla hoppas vi väl att det ska gå mycket fortare än tänkt, kanske är det just att man har det hoppet och tänker positivt som gör att man står ut. Alltför ofta blir det ju precis tvärtom och det känns som att man aldrig kommer få något barn, så det är kanon att ni tänker så positivt! Trevlig helg!

    SvaraRadera
  5. Så tråkigt med negativa kommentarer. Strunta i det om ni kan och fortsätt vara positiva! Ingen ska få förstöra för er, ni väntar ju faktiskt barn nu! Kram

    SvaraRadera