Besked från handläggaren....

Idag fick jag besked från handläggaren angående vårt beslut. Hon hade tagit kontakt med nämndsekreteraren för att höra vad som hade hänt. Enligt henne så beslutas det väldigt få ärende om adoption så myndighetsutskottet visste inte att de hade delegationsrätt att besluta om internationell adoption utan skickade vidare ärendet till nämnden..... De har tydligen delade uppdrag så myndighetsutskottet beslutar om internationell adoption och om ett barn redan finns i Sverige och ska adopteras så är det nämnden som beslutar. Bra att de har koll på sina arbetsuppgifter......

Handläggaren påtalade att hon skulle informera stadsområdena att de har delegationsrätt så fler slipper samma misstag. Hon har även begärt omedelbar justering efter beslutet så vi inte behöver vänta ännu längre. Frågan är bara om det är en handläggares arbetsuppgift att informera myndighetsutskottet om vad de har för delegationsrätt??

Inget besked än.....

Vi har inte fått något besked än om vi är godkända eller inte. Efter en förfrågan per mail idag av min goa vän så bestämde jag mig för att söka informationen själv. Jag fick tag i nämndsekreteraren per mail som sa att myndighetsutskottet hade bestämt att vårt ärende skulle vidare till nämnden för beslut den 11/12. Det högg till i bröstet och jag började svälja hårt, vad nu? Ska vårt ärende granskas mer? Tycker de inte att vi verka lämpliga? Jag slängde iväg ett snabbt mail till vid 15.55 en fredag! Tiden var knapp de flesta som var flexar sluta senast 16.00 en fredag, skulle jag få svar innan helgen eller skulle jag få leva i ovisshet? Jag ställde frågan om det var pga tidsbrist de valde att skicka ärendet till nämnden? Pust, jag fick svar där hon sa att de hade varit en principfråga för alla adoptionsärende ska tas i nämnden. Nu fattar jag ingenting? Är det någon som vet vad skillnaden är mellan myndighetsutskottet och nämnden? Varför skickar man först isåfall till myndighetsutskottet om man ändå ska skicka det vidare till nämnden och varför fick vårt ärende vänta till 11/12 då de hade sammanträde den 20/11? Det är många obesvarade frågor och de verkar inte fatta att det handlar om människor och tid bakom besluten. Jag har skickat vidare mailet till vår handläggare så vi få se vad hon svarar.

Jag ringde även barnens vänner idag och frågade vad nästa steg var. Hon berättade när vi har fått utredningen så skickar vi in alla papper. Sen kommer vi få välja en översättare och då antar jag att man väljer efter pris och hur långt tid det tar. Vi skulle även få den omtalade special needs listan där man får kryssa i om man kan tänka sig att ta emot ett barn där mamman har en psykisk sjukdom, om mamman har missbrukat, ett barn med gomspalt osv. Det kommer bli en utmaning!

 Jag fick även information om att det var dags att börja fotografera, vi ska skicka ner ca 20 kort på olika motiv. Hur vi bor, kort på Simon och mig, vänner, familjen, lekplats i närheten, kort när vi utövar fritidsintressen. Det var viktigt att allt inte var kliniskt rent i hemmet som vi svenskar gillar för då kan det uppfattas som stelt och att man inte vill att ett barn kommer och "stöka ner". Det var viktigt att det såg mysigt och kärleksfullt ut. De ni, få till det på bilder! Det blir nog lite fotografering i helgen!

Artikel om adoption

För ett tag sedan blev jag kontaktad av Linnea Bolter som är frilansskribent. Hon hade letat upp min blogg via familjeliv och frågade om hon fick intervjua mig per telefon eftersom hon skulle skriva en artikel åt familjeliv. Självklart sa jag ja eftersom man vill att så många som möjligt får veta att det inte är så lätt att adoptera.

Detta fick jag på mailen idag:

Här är artikeln om ni vill läsa:

Artikel från familjeliv

Inget resultat ännu...

I helgen kom jag på att den 14/11 har varit! Det betyder att beslutet har tagits! Jag fattar inte hur jag kunde glömma det!

Jag mailade handläggaren idag, hon sa att hon inte hade fått protokollet ännu men att hon skulle återkomma så fort hon hade fått det! 

Det känns osannolikt att vi inte skulle bli godkända men man vill ha beviset på papper innan man ropar hej....

Helgen som har gått..

I helgen träffade vi de par som vi gick adoptionsutbildningen med. Vi var totalt 4 par som gick intensivutbildningen tillsammans. Två av paren var hemma hos oss i helgen och vi bjöd på Tapas! Det var roligt att träffas och höra hur långt alla hade kommit i processen.

Det blev mycket prat om utredningen och  hur sjukt det är vilka frågor som ställs. Vi diskuterade även anknytning och barnuppfostran. Jag fick tips om en bra bok och jag kunde inte låta bli att köpa den...

Jag får läsa den först och sedan komma med synpunkter.

Det känns fortfarande konstigt att sitta och prata så öppet om barnlösheten med människor vi knappt känner men det konstiga är att det känns som vi har känt varandra i flera år. Det är skönt att veta att vi alla är i samma situation och att vi kommer kunna ta råd och stöd av varandra. Tänk när vi alla sitter där med varsitt barn och kan tänka att vi äntligen kan lägga barnlösheten bakom oss. Det längtar jag efter. Jag tror det här är början på en livslång vänskap.

Skrifter om adoption...

Idag fick jag äntligen skrifterna om adoption från Adoptionscentrum. Det var ett par veckor sedan jag beställde. Det handlar om olika teman tex adoptivbarn och skolan, adopterades sorg, adoptivbarn berättar osv. De kostade bara 40 kr stycket så jag tog alla de hade. Gulp! 21 stycken kom det på posten och där var man 900 kr fattigare men jag har en känsla att jag kommer ha nytta av de i framtiden...

Granskning av utredningen

I helgen satt Simon och jag och granskade utredningen om oss själva. Det känns mycket skumt att läsa om sig själv och ens liv från det man var barn fram tills nu. Men utredningen var bra skriven och i det stora hela känns det som handläggaren har fått en bra bild av oss som personer. Den bästa meningen i utredningen är denna: " ....De har levt åtskilda i cirka två månader när Simon var i Sydkorea i arbetet. De firade ettårig bröllopsmiddag via Skype med tända ljus." Ha ha. Det var så roligt att hon tog med det i utredningen det hade man inte räknat med!

Vi har också börjat skaffa intygen. Jag mailade RMC i torsdags om infertilitetsintyget men fick aldrig något svar. Jag ringde upp och kom fram efter tjugo minuters kö och de hade faktiskt fått mailet, synd att de inte kan bekräfta det på mail utan att man ska behöva ringa. Nu återstår det att se hur lång tid det tar innan intyget kommer. 

Utdrag ur polisregistret är också ordnat. Lite komiskt är det att man ska betala 180 kr/person för att få hem ett blankt papper....

Personbevisen är också beställda och arbetsivarintygen ska också skrivas ut (men mitt kunde man tydligen inte få på engelska så det får man väl först översätta till engelska och sedan till kinesiska).

Det känns som det händer många saker nu! Det är verkligen spännande. Den 14/11 är det dags för vårt godkännande i nämnden! Ska bli så roligt att få ett beslut, ett intyg på att vi klarar av att bli adoptivföräldrar! Det har inte gått in ännu och det känns så avlägset eftersom man vet att det kommer ta år men ändå så spännande....