Sommar sommar sommar....

I helgen har mina föräldrar varit här! Vi har hunnit med en hel del. Simon seglar nu en vecka med sin bröder, pappa och kusiner.

Lördagen började med att vi åkte till Helsingör. Klart vi måste fika på båten!

Sen blev det en hel del shopping för mamma och mig. Pappa stod utanför affären och väntade...

Mamma och Pappa njuter av att ha semester...

Mat var vi tvungna att ha...

...och fika igen...

På Noa Noa hittade jag denna som kostade 999 danska kronor men sen var det 70% rabatt, vilket klipp!

Sen var det dags för mat igen...

På söndagen var det varmt! 32 grader kom temperaturen upp till!

 

Vi var och kollade på ett hus i Klågerup med fantastisk utsikt men vi får se om det blir något av det..

Pappa läser bok och slappar! Det händer inte så ofta så jag var tvungen att dokumentera det! Frågar inte varför pappas ansikte inte syns... Jag skyller på solen, fotografen är det inget fel på :)

Om folk kunde tänka....

Nu är jag inne i en period där jag känner mig extra irriterad. Kanske för att jag är trött på att höra att alla är gravida och att jag inte orkar hålla skenet uppe med falska gratulationer och leenden. Jag har som sagt hållt på i ett par år. Klart jag är glad för de personer som är gravida men livet känns orättvist ibland och man kan inte alltid vara på topp.

Följande scenario utspelas:

Helt plötsligt från ingenstans uttrycker sig en person: " jag är gravid!"
(Jag är inte alls förberedd eftersom samtalet handlade om något helt annat)
Jag: Å grattis vad skoj! (Med lite falskt leende, man undrar om hon märker det falska leendet?)
Hon: Tack, det ska bli så skoj!
Jag: när kommer barnet?
Hon: det blir i (jag slutade nog lyssna för jag minns inte när barnet skulle komma..)
Hon: har du barn Sara?
Jag: (ups! Denna fråga var jag inte alls förberedd på) ..eh..nej det har jag inte.
Hon: Nähä, hur gammal är du?
Jag: 32 år
Hon: Ok, men du är gift?
Jag: Ja, det är jag.
Hon: Hur länge har ni varit gifta?
Jag: i 5 år.
Hon: Oj, vad länge.....(här blir det tystnad då det verkar som om hon väntar på en förklaring..)
Jag: Ja, det börjar bli några år... ( nu tänker jag: FATTAR DU INTE???)
Jag var nära att berätta men kände att jag inte orkade just den dagen då jag kände att tårarna var på väg... Hon blev nog förvånad att jag var så fåordig, vem vet det kanske gick upp ett ljus? Eller såg hon på mitt ansiktsuttryck att det var färdigfrågat.....

Äntligen sommar...

Det blev sommar tillslut! Våren kom sent i år men nu kan man äntligen säga att det är sommar!

 Efter jobbet idag fixade jag egna hamburgare och packade bilen. Jag hämtade Simon vid busshållsplatsen och sen åkte vi till sibbarp och badade! Det var så skönt! Sen grillade vi hamburgare och åt på sandstranden. Sååå mysigt!

Grillning på G...

Härlig sommarbild...

Min fina ros i trädgården...

Mina fina jordgubbar...

SOMMAR!!! Njut medan du kan..

Längtar efter semestern...

Början av år 2013 har varit mycket jobbigt för mig. Den process som vi gick igenom med ivf det vill jag inte göra om igen. Jag känner att jag behöver semester nu eftersom jag är så trött efter året som har gått. Tyvärr måste jag jobba till 5:e augusti vilket känns som en evighet. Men det går nog det också :) 

I helgen har jag varit i Råbäcksmåla och haft det bra. 

Det blev många dopp i poolen i helgen

Sen var vi på Garpen i helgen och träffade mina 5 fastrar och mina kusiner..,

...vi är rätt många.

Nattis på Garpen.

William kastar "macka"

Sen fyllde Nattis 12 år och vi firade henne.

Den goda jordgubbstårtan hade mamma gjort.

Sen följde Nattis och William med mamma hem. Nattis övertalade mig att vara ledig på måndagen och det var härligt! 

Klockan åtta på morgon firade Nattis sin födelsedag med ett dopp i den 26-gradiga vattnet.

En härlig helg och en välbehövlig ledig dag!

Varför tar det så långt tid att adoptera?

Ibland känns det inte rättvist här i världen. Jag tycker att man ser dagligen på tv nu om Syrien, Egypten och alla dessa konflikter. Det blir många barn som blir ensamma eftersom föräldrarna och släktingarna blir dödade. Vem tar hand om dessa barnen? Visst det finns barnhem men så vitt jag vet visar de flesta undersökningar att det inte är bra att låta barn växa upp på barnhem. Jag förstår givetvis att man vill behålla barnen i landet men om det nu inte går hitta några föräldrar, varför adoptera man inte bort barnen där de kan få kärlek och uppmärksamhet som de så väl behöver?  Jag läste en artikel i Sydsvenskan där det stod att det är så få barn som adopterades år 2012 så man får gå tillbaka till 1960-talet! Man kan undra varför det är så? En bidragande orsak kan kanske vara att de flesta länder har börjat försöka adoptera inom landet. Är det någon som vet varför?

Sydsvenskans artikel

Jag börjar bli otålig redan nu när jag tänker på att det kan dröja till år 2016 innan vi får barn, och då har vi inte ens fått vårt medgivande av kommunen :)

Jag tror att vi som ska adoptera är lite mer otåliga på grund att vår väntan inte är 9 månader som alla andras utan år... Jag har längtat sedan 2008 så om jag får mitt barn 2016 ja, då har jag varit "gravid" i sisådär 8 års tid!!! Slå det om ni kan! :)