Tankar....

Ibland tänker jag på hur bra adoptionskursen var. Hur mycket vi lärde oss om adoption och även om oss själva. Jag gillade vår adoptionskurs, det verkar vara mycket olika beroende på vilken ledare man har men vår var super. Vi var totalt 4 par som befann oss olika i processen men så mycket gemensamt vi hade. Det roliga var att kursledaren Mia började med att säga att man aldrig vet hur livet blir. Vissa av er kanske adoptera, någon kanske bli gravid, någon kanske får adoptera ett svenskt barn och någon kanske bestämmer sig för att leva utan barn. 

Alla senario har verkligen slagit in i vår grupp, även fast vi fortfarande väntar på internationell adoption. Så konstigt, vad är oddsen egentligen? 

Pumpa...

Idag har jag gjort en pumpa! 

Idag har tröjan kommit...

Så fin den var!! Jag är supernöjd!

6 månader....

Idag har vi väntat på dig i 6 månader. Längtan är stor och det går snabbt i vissa perioder men mycket långsamt också. Jag vet att du finns där ute någonstans men när kommer jag få se dig? Hålla dig i min famn och krama om dig? Den som ändå visste.....

Flisan är nöjd och blir mycket ompysslad i alla fall..

Månadens sak...

Efter mycket letande och velande har jag äntligen beställt en tröja. Nu hoppas vi bara att den passar när du kommer.....

Stockholmo

I helgen var vi i Stockholm för att heja på min bror Philip och hans tjej Agnes som sprang Lidingöloppet! Det var fint väder som tur var och vi gick säkert en mil så lite motion fick vi fast vi tittade på. Det var mycket backigt, jag fattar inte ens hur de kunde springa i de backarna...

Philip har turkos tröja och solglasögon.

Agnes körde på mer diskret klädsel (svart) med svart keps. Hon lyckades vinka på bilden.

Nu har de kommit i mål och gjort en svensk klassiker! Så fantastiska de är båda två! De fick en choklad medalj av oss...

...och ett tittskåp som jag gjorde som ett minne. 

5 månader har gått....

Nu har vi väntan i 5 månader, vi längtar varje dag och jag undrar hur länge vi kommer behöver vänta till? Kommer det bli 2, 6 eller 30 månader? Ovissheten är det värsta. Livet som väntande går vidare och vi fördriver tiden med unna oss att åka iväg en helg när vi har möjlighet. Imorgon åker vi till Stockholm för att se på brossan och hans tjej när de ska springa Lidingöloppet. Det betyder och hotell och hotellfrukost så mysigt!

Sen sist jag skrev har jag fått frågan " har du barn Sara" vid två tillfällen. Jag har börjat säga "nej, jag kan inte få barn" så härligt och roligt att se reaktionerna. Jag blir inte lika ledsen nu som jag blev förut. Simon däremot säger att han aldrig brukar få frågan, så konstigt det där med manligt och kvinnligt. Den sista frågan jag fick hade jag träffat en person i 1 timmes tid och hon ställde den frågan! Jag känner inte ens henne och det var första gången jag träffade henne.

Nu ser jag fram emot helgen, tiden går ganska fort, i alla fall ibland....