Nu sitter jag och vakar över mormor. Vi i familjen har turats om att vaka sen i onsdags. Jag var lite osäker på om jag skulle åka och hälsa på henne men är glad att jag gjorde det. Det jag tycker är jobbigt är att hon inte får dricka eller rättare sagt hon kan inte dricka eftersom hon inte kan svälja. Hon blir så torr i munnen och om läpparna. Vi smöjer hennes läppar och fuktar hennes mun och försöker göra det bästa för henne men jag känner mig så maktlös. Hon har så ont och säger själv " Sara snälla hjälp mig" och tittar med bedjande ögon på mig. Hon har uttryckt flera gånger att hon vill dö och var arg igår på sköterskorna och sa att hon minsann hade bett de om att få dö redan igår. Det är min mormor i ett nötskal. Bestämd och envis till tusen!
Jag förstår inte hur stark kroppen är, varje andetag hon tar är en kraftansträngning men ändå slutar hon inte att andas. Jag vill bara att hon ska få frid och inte ha någon smärta längre. Varför kan man inte själv få bestämma om man vill dö år 2014? Någon som kan förklara det för mig? Särskilt när man vet att det inte finns någon utväg.....
Cancer är ingen rolig sjukdom, jag kommer skänka pengar så man kan forska fram en lösning på sjukdomen.
Lilla mormor få frid snart, tyvärr kommer du aldrig få se mitt barn men jag hoppas du ser mig och mitt barn från en annan plats.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar