Översättning och kort.....

I helgen tog vi kort på vår lägenhet och oss själva. Det blev en bild på Simon när han lagade mat, när jag satt i köket och ritade, en bild på "det tilltänkta barnrummet". Tack Oskar och Malin för vi fick låna en stor nallebjörn, gunghäst och lite "barntyg" som vi hängde upp på väggen. Vi har skickat bilderna till barnens vänner och de har hjälpt oss att välja ut de bästa bilderna. I helgen ska jag sätta ihop bilderna och scrappa så det blir fint. Det ska bli skoj!

Nästa steg är att översätta vissa dokument till engelska. Bland annat vigselbeviset, utredningen och intygen på att vi har gått adoptionskursen. Det måste vara en auktoriserad översättare. Simon ringde runt lite och det skilde lite på hur lång tid det tog och priset. Han hittade en som tog 1,30 kr/ord och han kunde göra det på 5 dagar! Men han hade tydligen flyttat från Malmö till Franrike. Men jag kom på att vi har en scanner på jobbet så idag scannade jag in allt och skickade det via mail så kommer han skicka det tillbaka elektroniskt och även via pappersväg.

Blodprov och vitt ansikte!

När man ska skicka ner läkarintyget till Taiwan ska det vara på både engelska och kinesiska så Simon ringde och pratade med vårdcentralen om detta. Han fick reda på att vi behövde ta nya blodprov eftersom de ville ha mer information, bland annat om vi har hepatit B, om levervärdet är bra och om hörseln är ok.

Jag har inga problem med att ta blodprov men Simon tycker inte om det så han ville börja. Vi skulle ta 4 rör med blod. Sjuksköterskan försökte få ut blod men lyckades inte först och började prata om att hon inte träffade rätt i blodkärlet. Jag såg hur Simon började fara illa men sen lyckades hon eftersom det var själva röret det var fel på. När hon var klar så såg både hon och jag att Simons ansikte var alldelles vitt. Han fick lägga sig och hon fick höja upp sängen vid benen så blodet skulle rinna ner fort till huvudet. Han återhämtade sig efter en stund men det var otäckt att se hur vit man kan bli i ansiktet!

Skönt nu är det över!

Mormor är bättre

I helgen besökte vi Mormor. Hon är lite bättre nu, svagheten i höger sida börja släppa och talet börja komma tillbaka. Men hon har många olika sjukdomar som gör att tiden är begränsad. Det känns skönt att hon har fått talet tillbaka och att hon mår hyfsat bra.

Ikväll har vi suttit och filat på brevet till den biologiska mamman. Det känns som det verkigen är ett viktigt brev eftersom mamman får brevet uppläst för sig när de ska välja adoptivföräldrar. Man vill framstå som det perfekta paret men det känns lite krystat att skriva det. Jag personligen har svårt att framhäva mig själv eftersom jag inte tror på att berätta hur bra man är. Det visar sig förr eller senare i alla fall utan att man behöver säga det. Detta är en utmaning! Vi ska visa brevet för barnens vänner som läser igenom det och ger feedback. Det känns skönt.

Mot skogen!

Idag är vi på väg mot de småländska skogarna. Det är av en sorglig anledning. Min mormor har fått en stroke och hon är ganska dåligt. Det känns så tråkigt, hon har alltid betytt mycket för mig. Hon har följt våran kamp att få barn. Jag vet inte hur många olika tidningsartiklar jag har fått från henne om olika tips hur man ska bli gravid. Nu kommer hon nog inte ens få vara med när vi får vårt barn. 

Jag vet att hon stickade en liten kofta när hon fick reda på att jag var gravid innan jag fick missfall. Den koftan har jag inte fått än men jag antar att det är en kofta för ett spädbarn. 

När man har längtat efter barn så länge som jag har gjort så reflekterar man över sin egen barndom. När man utreds för att ta emot ett adoptivbarn så blir man också tvungen till detta. Det är då jag inser hur mycket mormor betyder för mig. Hon har alltid ställt upp och funnits där. När mamma tyckte att jag åt för dåligt så skjutsade hon alltid upp mig till mormor och då åt jag! Maten smakade så mycket bättre hos mormor, jag var lite kräsen med maten när jag var liten... Kroppkakor är favoriten och mormors kroppisar smakar givetvis bäst. Hon har lärt upp mig så nu gör jag själv kroppkakor som är goda men de blir aldrig som mormors...

Taiwan is the land!

Nu har vi äntligen bestämt oss för Taiwan. Känns skönt att vi har tagit det beslutet så nu är det bara dags att samla papper!

Igår satt vi i flera timmar med en hel hög papper utspridda överallt. Vi betade av papper för papper men det är många papper som kvarstår. Vi gick igenom den omtalade "special needs listan". Det var inte rolig. Det var svårt att veta om man skulle kryssa "nej" eller "kan överväga". Vissa sjukdomar har man inte koll på och hur mycket det påverkar barnet. Men nu är det gjort och det känns skönt!

Detta är klart:
* Utdrag ur polisregistret
* Arbetsgivarintyg
* Blanketten Financial statement
* Infertilitetsintyg
* Vigselbevis
* Personbevis på engelska
* Kopior på passen
* Application for adoption
* Physical handicaps or special needs inventory
* Intyg från barnens vänner
* Supplementary information about adoption in Sweden.

Det som ska ordnas är:
* Personligt brev till den biologiska mamman
* Komplettering till medgivarutredningen
* Blankett Adoption 12 på kinesiska
* Läkarintyg på en blankett på kinesiska
* Foto sida

Nu börjar det artar sig!!!!