2 månader sedan...

...vi skickade ner papperna till Taiwan!  Tiden går trots allt fort fast i vissa perioder känns det som inte händer någonting. Nu är papperna i alla fall nere i landet och när som helst kan de ringa och säga att det väntar ett barn på oss! Å vad jag längtar efter det samtalet som alla pratar om. Det ska tydligen vara det bästa samtalet i ens liv. Undrar om jag eller Simon kommer få ta emot samtalet? Kommer vi vara tillsammans när samtalet kommer eller är vi på jobbet? Det ska bli roligt att se vem som får det. Men om det är som i de flesta fall kommer de ringa mig (eftersom jag är kvinna)! Det är konstigt att de flesta alltid ringer kvinnan i första hand och sedan mannen. Simon påstår att det beror på att det är lättare att prata med en kvinna (?). Ja vi får väl se vad det blir.... Vad tror ni läsare? På höger sida kan ni rösta om ni tror att det är jag eller Simon som får ta emot samtalet. Det blir roligt att titta tillbaka sen om ni trodde rätt.

I helgen ska vi ut och segla i Göteborgs skärgård med Simons pappa och faster. Det ska tydligen inte blir så fint väder men jag hoppas på det bästa. Jag önskar er en skön helg!

Slut på semestern..,

Nu är semestern slut. Vi hade ett par fina dagar i lugn och ro i Sverige i början av veckan. Vi badade ett par gånger.

Åt frukost i lugn och ro i trädgården och njöt att sitta utomhus...

Sen åkte vi till Rom lite oplanerat ons-lörd..

Det gick var fint väder fast de hade varnat för åskväder...

Men det hade regnat en del i Rom innan vi kom dit men vi slapp det fast det såg osäkert ut...

Hotellet var fint som vi bodde på och det var nära till restauranger....

Första kvällen hittade vi en mysig restaurang som gjorde pizzor i en vedugn..

Vi gick hela första dagen och njöt av miljön...

Det är så mycket gamla och fina byggnader i Rom...

Utsikten var fin...

På fredagen åt vi fin midsommarlunch och fick hjälp av 3 personal att välja ut mat och packa ihop picknicken!

Utsikten som vi hade medan vi satt i skuggan och njöt...

Vi kollade på fotboll men Italien förlorade...

På kvällen åt vi god mat igen!

Sen gick vi tillbaka till hotellet i gränderna och såg en eldshow på vägen och utomhusbio....

Nu blir det jobb ett par veckor sen har vi tre veckor semester till! Vi försöker njuta över att kunna resa iväg utan att behöva planera, det kommer inte kunna bli på samma sätt sen när vi har en liten.... Men visst längtar vi, det går inte att beskriva hur mycket vi längtar. Ni som själva längtar vet nog vad jag menar.....

Första semesterdagen...

Nu har vi en veckas semester! Det är välbehövligt och skönt! Vi började med brunch.

Efterrätts buffén var inte dålig..

Vi var mätta och belåtna efter måltiden!

Nordiskt Forum

I torsdags höll jag och mina kollegor en föreläsning på Nordiskt Forum. Det gick bra fast jag var nervös. Det var inte så många, runt 50 st som lyssnade. Det är rätt roligt att ha varit med eftersom sist det anordnades ett så stort forum för att diskutera jämställdhetsfrågor var för 20 år sedan.

Denna boken fick jag som tack:

Knappen som jag hade på mig när jag stod i montern...

...och T-shirten:

Artikel i Sydsvenskan...

Gudrun Schyman var jag tvungen att se...

Och föreläsning om kvinnofridsprogrammet i Malmö

Plus en del till föreläsningar. Roliga och inspirerande dagar!

Sommar sommar sommar....

Idag har vi haft 27,5 grader så nu är det sommar! Tiden går fort och i nästa vecka ska vi ha en veckas semester. Vi har hittat på en hel del de senaste veckorna....

Vi var i Ekenäs och städade Simons föräldrar och fasters sommarstuga...

Varit på flygets dag i Kallinge med 40.000 andra personer...

Vi såg många fina plan och uppvisningar..

I helgen var vi på stranden och grillade...

Och i söndags badade vi för första gången i havet...och vi grillade då också...

Igår var vi i Limhamns hamn och åt god middag i segelbåten med Simons pappa och bror. Simon hörde att det fräste och då fick vi se dessa godingar...

Så söta! 

Det var en härlig kväll och vi satt ute till solnedgången.

Det känns tomt nu på adoptionsfronten, inget att fixa och ordna utan bara att vänta. Det verkar inte komma så många barnbesked heller. Tänk om vi kunde se in i framtiden så vi visste hur länge vi behöver vänta. Men då skulle spänningen försvinna "för plötsligt händer det"....

Minnen....

För något år sedan fick jag ett pandora armband av mina föräldrar. Tanken var att jag skulle samla minnen på armbandet. Det är roligt att tänka på de minnen det här armbandet har gett mig.... 

Denna berlocken fick jag av Simon. Det var hans kusin Livia som tyckte att han skulle köpa något fint till mig när de var på stan och handlade..

Denna fick jag av Simon i födelsedagspresent..

Mamma, Pappa och jag var på en mini utflykt till Helsingör och då köpte jag denna berlocken...

När Simon var på jobbresa till Finland köpte han denna till mig....

Detta var den första berlocken jag fick. Det var av min lillebror Philip. Det var ett minne från när vi var på Zakyntos. Vi såg sköldpaddor där och därav denna lilla sköldisen....

Detta är en liten rolig historia. Jag och Simon var tillsammans med Philip och Agnes i Berlin för att fira nyår 2012-2013. Simon betalade berlocken och sen gick vi ut från affären. När vi satte oss sen på en restaurang sa jag till Simon att jag ville se berlocken. Va? sa han tog du inte den? Nej, sa jag gjorde du inte det?. Simon och Philip gick tillbaka till affären men de hade precis stängt. Simon bankade på och tillslut var det ett butiksbiträde som kände igen Simon och släppte in honom så han kunde få berlocken....

Denna köpte jag när vi var på ön Kefalonia....

Solen kommer från ett soligt Kroatien 2013...

När vi firade bröllopsdag fick jag denna av Simon. Det är kanske svårt att se men det är en kudde med två ringar på....

Denna köpte jag i Kroatien 2011, den symbolisera att jag åt mycket fisk när jag var där...

Här vet jag inte om jag behöver förklara mer än jag köpte den i Paris 2014 när vi var där med Mamma, Pappa, Philip och Agnes....

Dessa köpte jag när vi var i Cypern 2012 tillsammans med Mamma, Pappa, Theresé, Nattis och William. Det gick inte att hitta någon som sålde äkta pandora så de har blivit lite svarta nu....

... och här är min nya berlock. Den symbolisera "kärlek" på kinesiska och det var när vi skickade ner våra papper till Taiwan 2014...

Så här ser mitt armband ut, fyllt av fina minnen.....

Det kommer bli en berlock till när vi får barnbesked......

1 månad har gått...

...sen vi skickade papperna till Taiwain! Ibland känns det som tiden går fort men ibland går den fruktansvärt långsamt. Jag råkade tittat tillbaka bland mina tidigare inlägg på bloggen, det är roligt att se vad jag skrev. Idag är det exakt ett år sedan jag började blogga och ni ser nedan vad jag skrev. Jag var nog lite optimistisk när vi kommer få barn, som det ser ut nu är det tidigaste vi kan hämta vårt barn är i början av 2016 och då är det ändå om vi har extremt tur! Fy så länge att vänta och längta och det kan dröja ännu flera år innan vi kan hålla vårt barn i famnen. Vem vet kanske barnet föds i denna sekund som jag skriver detta?

Här kommer inlägget som jag skrev 25 maj 2013:

Hur kommer man fram till beslutet adoption?

Jag har funderat många gånger på att skapa en blogg men har hejdat mig flera gånger eftersom man utelämnar sig privat. Jag har nu ändå valt detta eftersom det blir ett sätt för mig att "skriva av mig", för att komma ihåg hur processen var och för att i framtiden ge mina anteckningar till mitt barn. Jag kommer även skriva för mina nära och kära samt andra personer så de får information hur granskad man blir som person för att kunna överhuvudtaget kunna få adoptera.

Jag har letat runt information om adoption och som jag har förstått kommer detta ta TID. Man får nog ställa in sig på att först 2015, 2016 kommer vi bli föräldrar.

Hur kom vi då fram till att vi ville adoptera? Simon har aldrig haft några tveksamheten till adoption. Han tyckte att vi skulle adoptera redan när vi pratade om barn för han trodde han skulle svimma på förlossningen. Haha, jag tror han har rätt. Han kan knappt se eller prata om blod förens han blir yr och kallsvettig.

När vi hade försökt drygt ett år så sökte vi hjälp på RMC (reproduktions medicinskt centrum). Inget fel hittades men jag hade en cysta och blev opererad. Efter operationen ringde läkaren upp och sa att jag hade mycket lite endometrios som de hade tagit bort. Hon uppmanade mig att " googla" det om jag ville ha information om vad det var. Suck! I alla fall för att göra historien kort, vi gjorde en insemenation som misslyckades. I januari 2011 blev jag spontangravid som det heter. Men lyckan varande inte länge. I vecka 11 fick jag missfall (men det visade sig att det redan hade dött i vecka 5). Efter det försökte vi själva ett tag men valde sen igen att prova en insemenation, denna misslyckade även den. Nästa steg var ivf, med nässpray, sprutor, hormoner och fy vad dåligt jag mådde! Men den misslyckades.. Jag hade lovat mig själv aldrig mer men gjorde en till. Äggen överlevde inte efter äggplocket och det var då jag kände att nu är det nog! Jag måste tänka på mig själv igen! Inga mer sprutor, hormoner och nässpray! Det finns ett barn där ute som väntar på oss och det är då man inser att adoption är ett annat sätt att få barn!